Modern squaredance dansas på tio olika nivåer, de tre första är:
– Basic – första nivån som omfattar 51 dansturer (call)
– Mainstream – omfattar ytterligare 17 call
– Plus – med ytterligare cirka 30 call*
Basic behöver vanligen en kurstid om två terminer, varefter dansaren erhåller ett klubbmärke (engelska: badge). Efter godkänd kurs är dansaren ”Basicdansare”. De följande två nivåerna, mainstream och plus, undervisas var och en på en till två terminer. Det är inte ovanligt att dansare väljer att ”stanna” på någon av dessa nivåer, vilka erbjuder riklig utmaning, stor variation och mycket nöje. På badgen kan man fästa märken som talar om vilka nivåer man dansar på, för att undvika att man blir uppbjuden på fel nivå.
De två närmast följande nivåerna är:
– Advanced 1 (A1) – omfattande cirka 40 call
– Advanced 2 (A2) – omfattande ytterligare cirka 37 call
Dessa nivåer dansas av mer erfarna dansare. Nivåerna ställer något högre krav på den enskilda dansaren, eftersom denne förväntas kunna agera mer självständigt än på de lägre nivåerna. Danstip på A-1 och A-2-nivåerna innehåller också call från de tre lägre nivåerna, vilket innebär att dansaren för varje ny nivå förväntas behärska även alla de lägre nivåerna.
De fem högsta nivåerna är
– Challenge 1 (C1) – omfattande cirka 85 call
– Challenge 2 (C2) – omfattande knappt 100 call
– Challenge 3a (C3A)
– Challenge 3b (C3B)
– Challenge 4 (C4)
Challenge-nivåerna dansas av ett mindre antal dansare, vilket i synnerhet gäller de allra högsta nivåerna. Turerna är ofta mer komplicerade än på de lägre nivåerna. Vissa call, så kallade koncept, är mer allmänt definierade, vilket innebär att de inte övas in i förväg, utan dansaren förväntas kunna beräkna hur turen skall utföras i samma stund som den ropas ut. Svårighetsgraden innebär att inlärningstiden för varje nivå som regel blir längre än på de lägre nivåerna, omfattande flera terminer per nivå.
Det finns tillräckligt många olika nivåer med stigande svårighetsgrad i squaredance för att man aldrig ska kunna bli helt fullärd.