Dansens principer
Fyra danspar (åtta personer) ställer upp sig på ett sådant sätt att varje par utgör en sida i en square (engelska för fyrkant), vilken är den grundformation som dansen utgår ifrån. Dansen leds av en ”caller” som kontinuerligt instruerar dansarna vilka enskilda dansturer som ska utföras, genom att sjunga ut namnet på dessa till musik. Alla enskilda turer (call) är i förväg inövade under squaredanskurser och följer en internationell standard. Alltsedan 1970-talet har modern squaredans utvecklats och standardiserats. Callen är i huvudsak namngivna på engelska och dansas likadant över hela världen. Det är en fördel om man kan engelska, men det är absolut inget krav för att man skall kunna bli en god squaredansare.
Callerns uppgift är att sätta ihop de enskilda callen (dansturerna) till intressanta koreografiska mönster. Detta innebär att dansarna aldrig i förväg vet hur dansen kommer att se ut. De många turerna erbjuder enorma variationsmöjligheter och ingen dansomgång är den andra lik. Detta är en av de bärande idéerna med modern squaredans, vilket också skiljer den från traditionell squaredans där hela koreografin instuderas före dansen. I modern squaredans är det mycket viktigt att alla är uppmärksamma och samarbetar för att dansgruppen ska lyckas, vilket bidrar till att göra squaredans utmanande och rolig. Om allt gått perfekt slutar dansen i samma position där man började och man ger alltid varandra och callern en varm applåd. Artighet är ett annat viktigt begrepp inom squaredans och man bugar åt varandra både innan dansomgången börjar och när den är slut.